
Jag minns när jag skulle välja gymnasieutbildning, mina föräldrar ville att jag skulle plugga vidare och välja Samhäll. Min motivation till skolarbete sjönk till botten redan när jag började högstadiet så jag ville gå Media med mina vänner. Försöka ha lite kul istället. Men när mina föräldrar frågade vad jag ville arbeta med sa jag att jag ville gå på Soc! Lol! Men visst, jag arbetade 10 år som Vårdare, men sedan dess har jag levt på sjukpenning. Och det är inte mycket mer än ett socbidrag jag får. Så.. Slog önskan in?
Jag tycker om att ha hela dagarna att bara bestämma själv över, men, ekonomin sätter käppar i hjulet för vad man kan göra. Jag hade aldrig varit sysslolös om jag haft mer pengar! Jag hade suttit på Horse & Hound varje kväll! Rest till andra städer, till andra länder och köpt musikstudioutrustning. Men nu.. Med inflationen och allt, är det svårt att få pengarna att räcka. Jag har inte snattat sen jag var 17, cross my heart, men denna månad hade jag inget annat val än att göra det. Fick en räkning på 2200:- jag var tvungen att betala denna månad, annars skulle de stänga av elen, så.. På redan ansträngd ekonomi var detta spiken i kistan. Jag snattar kaffe, ost, bröd och yoghurt. Det har jag klarat mig på sista veckan. Tänker jag ska snatta köttfärs också så jag får i mig lite mer proteiner. Det här är inget jag vill göra, min gode vän är ICA-handlare till och med, det känns som sådant svek. Men jag har inget val! Pengarna är slut och jag behöver äta! I ärlighetens namn ser jag till att ha snus, cigg nån enstaka gång och några få bira blir det. Annars skulle jag implodera. Ingen lyxfällanvarning här inte, bara "bare minimum".
Jag är inte ett dugg nervös när jag gör det, jag kan stå för mitt snattande om jag åker dit! Jag MÅSTE HA MAT! Så... Var min dröm om att gå på Soc särskilt klok? Kanske inte. En ny tanke har uppstår, att göra karriär inom omsorgen igen. Hitta en trevlig gruppbostad att arbeta på när jag skrivs ut från behandlingen. Få lön, rutiner, kollegor och leva ett anständigt liv. Vill jag det? Ja och nej. Känner jag att jag vill bidra i samhället? Ett rungande ja! Vill jag förbättra mina chanser i en kommande eventuell vårdnad/umgängestvist? Definitivt ja! Tuva SKA hem!! ♡
Så.. Det är planen. Efter behandlingen ska jag börja arbeta. Bli arbetsför igen. Behandlingen jag ska på blir ett avstamp i mitt nya liv. Maktub.
Lägg till kommentar
Kommentarer